saveyoutonightnovell

Del 3

Jag snyftade till och torkade bort en tår.

”Are you okey?” sa en orolig röst. Jag kollade snabbt upp, och såg Liam, på väg upp mot sin lägenhet. Jag mötte hans oroliga ögon, och kollade snabbt ner.

”Yeah, ehm... I'm fine” ljög jag och torkade snabbt bort tårarna. Varför var han tvungen att komma nu?

”You doesn't seem to be fine...” sa han lite tystare.

Jag svarade inte, utan satt bara där, pillade på min klänning, och torkade bort tårarna som inte ville sluta rinna ner för mitt ansikte.

”Please don't cry” sa han, och satte sig bredvid mig.

”Do you have a boyfriend?” sa han, och pekade på min vänstra converse. Längst fram hade jag skrivit med svart tusch Lucas <3.

”Had, is the right word...” sa jag, och försökte gnugga bort texten med tummen.

”Oh... Sorry”

”I't okey. We wern't ment to be so...”

”What happened?” frågade han lite försiktigt.

”He said he didn't have time for a girlfriend, but I know he found a new one...” sa jag, och log snällt mot honom, och försökte dölja smärtan.

”What a jerk!” sa han, och jag skrattade till lite.

”I used to have a girlfriend too” sa han efter ett tag.

”What happened?” frågade jag och kollade på honom.

”She used me” sa han och kollade rakt fram.

”For your fame?” frågade jag försiktigt.

Han vände på huvudet långsamt mot mig.

”Yeah”

Det blev tyst i någon minut, innan han avbröt tystnaden.

”So, where were you going?”

”Away from home” sa jag, och kollade ner i knät.

”Do you wanna tell me what happened?” sa han försiktigt.

Jag svalde hårt, och skakade på huvudet.

”You don't have to! I mean, I'm just a stranger. I can be a murder who wants to kill you or something!” sa han, och jag skrattade till.

”Just a fight with my dad” sa jag. Det var ju sant. Typ.

”Do you wanna come up to me? I mean, you wanted to go away from home, and it's really cold outside, believe me!” sa han.

”Are you sure? I mean, I could go to the starbucks or something!”

”In that dress and no jacket?” sa han sarkastiskt.

”Maby not” sa jag, och kollade upp mot hans ansikte.

Ett leende spred sig på hand läppar.

Han ställde sig upp, och räckte mig sin hand.

”Lets go then!”

Han tog min hand, hjälpte mig upp, och drog mig sen med honom upp för trapporna.

-------------------------------------------------------------------------------

Har ingen aning om hur många som läser den här novellen, men ni som gör; KOMENTERA!!:)