saveyoutonightnovell

Hej alla fina läsare!!:)

Som ni kanske har märkt, så har jag inte lagt upp en ny del på ett tag! Förra veckan fixade jag i ordning till min konfirmation som var i söndags, så jag hann inte lägga upp en ny del då!
Och tyvärr så kommer det nog inte komma upp någon ny del den här veckan heller! Jag har väldigt mycket skrivuppgifter att göra, som jag tänkte bli klar med! Och om jag hinner så kommer jag nog åka in till stan och kolla efter 1D!;)

Men hoppas att ni har tålamod!!!:)

Kramar Alice xxx

Del 3

Jag snyftade till och torkade bort en tår.

”Are you okey?” sa en orolig röst. Jag kollade snabbt upp, och såg Liam, på väg upp mot sin lägenhet. Jag mötte hans oroliga ögon, och kollade snabbt ner.

”Yeah, ehm... I'm fine” ljög jag och torkade snabbt bort tårarna. Varför var han tvungen att komma nu?

”You doesn't seem to be fine...” sa han lite tystare.

Jag svarade inte, utan satt bara där, pillade på min klänning, och torkade bort tårarna som inte ville sluta rinna ner för mitt ansikte.

”Please don't cry” sa han, och satte sig bredvid mig.

”Do you have a boyfriend?” sa han, och pekade på min vänstra converse. Längst fram hade jag skrivit med svart tusch Lucas <3.

”Had, is the right word...” sa jag, och försökte gnugga bort texten med tummen.

”Oh... Sorry”

”I't okey. We wern't ment to be so...”

”What happened?” frågade han lite försiktigt.

”He said he didn't have time for a girlfriend, but I know he found a new one...” sa jag, och log snällt mot honom, och försökte dölja smärtan.

”What a jerk!” sa han, och jag skrattade till lite.

”I used to have a girlfriend too” sa han efter ett tag.

”What happened?” frågade jag och kollade på honom.

”She used me” sa han och kollade rakt fram.

”For your fame?” frågade jag försiktigt.

Han vände på huvudet långsamt mot mig.

”Yeah”

Det blev tyst i någon minut, innan han avbröt tystnaden.

”So, where were you going?”

”Away from home” sa jag, och kollade ner i knät.

”Do you wanna tell me what happened?” sa han försiktigt.

Jag svalde hårt, och skakade på huvudet.

”You don't have to! I mean, I'm just a stranger. I can be a murder who wants to kill you or something!” sa han, och jag skrattade till.

”Just a fight with my dad” sa jag. Det var ju sant. Typ.

”Do you wanna come up to me? I mean, you wanted to go away from home, and it's really cold outside, believe me!” sa han.

”Are you sure? I mean, I could go to the starbucks or something!”

”In that dress and no jacket?” sa han sarkastiskt.

”Maby not” sa jag, och kollade upp mot hans ansikte.

Ett leende spred sig på hand läppar.

Han ställde sig upp, och räckte mig sin hand.

”Lets go then!”

Han tog min hand, hjälpte mig upp, och drog mig sen med honom upp för trapporna.

-------------------------------------------------------------------------------

Har ingen aning om hur många som läser den här novellen, men ni som gör; KOMENTERA!!:)

Del 2

Han slängde ner mig på den mörkgröna soffan. Jag hade ner några glasflaskor i fallet. Alla tomma.

Jag la mig på mage, och försökte krypa iväg.

Han tog ett hårt tag om min högra vrist, och drog mig tillbaka till honom.

Det var först då jag började skrika i panik.

”SHUT UP! SHUT THE FUCK UP!” skrek han, och började vilt slita av min klänning.

Jag slutade inte skrika, men slutade snabbt när han slog till mig hårt med knuten näve, mitt på näsbenet.

Jag kände hur blodet började rinna ur näsan.

På ett sätt var det bra att min näsa gjorde ont. Då skulle jag inte känna av den obehagliga smärtan lika mycket.

Jag såg inte, men hörde hur han skramlade med sitt skärp, sen drog ner dragkedjan på dina byxor, och sen lät de falla till golvet.

Jag kände hans kalla och torra händer, åkte in under min klänning och grep tag om mina trosor.

Jag började genast skrika igen, så han höjde handen över sitt huvud, och slog sedan till mig på vänstra käkbenet.

Det blev svart direkt.

Jag vaknade upp med ett ryck när jag hörde hur någon tappade något i golvet ute i köket.

Jag kollade mig omkring i rummet, och såg mina svarta trosor ligga slängda vid sidan av soffan. Jag sträckte mig efter de, och satte snabbt på mig de, innan jag började gå ut mot köket.

Han kollade på mig när jag ställde mig i dörr öppningen in till köket.

”Ehm... I'm going for a walk.” sa jag tyst.

Han stod och stirrade på mig i någon minut, innan han gick fram till mig.

Jag kollade ner i golvet, rädd att möta hans blick.

”If you tell anyone, I'll kill you.” sa han långsamt och tydligt.

”I won't.” mumlade jag snabbt tillbaka, utan att lyfta blicken från golvet.

Jag vände mig om, och gick snabbt ut i hallen.

Jag kollade mig i spegeln som satt på väggen vid jackorna. Jag kollade först på min bruna klänning. Den hade på något sätt lyckat sig undan mitt blod. Sen flyttade jag blicken till mitt hår. Jag fixade till det,eftersom det stod åt alla håll, och torkade bort mascaran som hade kletat ut sig under ögonen, innan jag tog min stickade kofta som låg på stolen bredvid spegeln, och satte på mig den.

Jag slängde en hastig blick på klockan som satt över spegeln. Redan halv 7.

Jag tog mina röda converse i handen, och gick ut.

Jag stängde dörren försiktigt efter mig, och satte mig sedan på ett av trappstegen i trappan, och började långsamt lösa på skosnörena, samtidigt som tårarna började rinna.

Del 1

Jag gick än en gång på den välkända vägen hem från skolan.
Den första snön höll på att lägga sig över marken.
Jag böjde mig, och samlade ner ihop lite snö, gjorde det till en snöboll, och kastade iväg den.
Jag gick vidare, och kom fram till Mr.Brown's blom affär. Jag kollade mot fönstret, och såg Mr.Brown hjälpa en kund. Han visade kunden de rosa rosorna i fönstret, mina favorit blommor, och fick syn på mig. Han vinkade glatt och log. Jag vinkade snabbt tillbaka, och fortsatte sen bort mot bostadsområdet där jag bodde.
Jag bodde i centrala London tillsammans med min pappa som är alkoholist. Min mamma dog i en bilolycka när jag var 14, så sen dess hade det bara varit pappa och jag.

Jag fortsatte, och när jag kom fram till den stora, vita byggnaden, kollade jag upp mot fönstret på 3:e våningen.
Fönstret som tillhörde min och pappas lägenhet. Lägenheten, som kallades mitt hem. Mitt hem, som var mitt helvete.
Jag fick en klump i halsen när jag visste vad som väntade.
Jag svalde hårt, och tog ett djupt andetag, innan jag gick fram till porten och slog in koden.
Jag gick långsamt upp för den långa trappan. Mina fotsteg ekade i trappuppgången.
När jag kom till 1:a våningen, hörde jag någon som kom nedspringande för trappan.
Jag kollade upp för att se vem det var, och möttes av hans mörkbruna ögon.
"Hello" sa han.
"Hello" svarade jag, och han log mot mig, innan han fortsatte ner för trappan.
Liam, som bodde på 5:e våningen, där alla stora lägenheter är, hade flyttat in för 2 veckor sen.
Jag var fullt medveten om att han var med i One Direction, man kunde lixom inte, inte veta det om man bodde i London. Deras ansikten var på varenda tidnings framsida.
Men helt ärligt talat så brydde jag mig inte. Han verkade vara som alla andra killar i 18 års åldern?

När jag kom upp till 3:e våningen gick jag fram till vår ytterdörr, öppnade den, och klev in i den mörka och stökiga hallen.
"Hello?" ropade jag osäkert in i lägenheten.
Jag hörde en lätt duns, och sen hur några glas flaskor slog emot varandra.
Jag la ner väskan på golvet, och svalde hårt. Jag böjde mig ner för att knyta upp skosnörena.
Jag ställde mig upp igen, sparkade av mig dem, och kollade upp, lagom för att möta hans blick.
"You're home early" sa han sluddrigt. Han var full. Som vanligt.
"Yeah, school ended at 2pm..." svarade jag tyst.
Det blev tyst ett tag, så jag tog upp min väska från govlet.
"Ehm, I have some homeworks to do..." sa jag, innan jag började gå mot mitt rum, som låg bakom honom.
Precis när jag gick förbi honom, knuffade han hårt till mig, så jag flög in i köksdörren, och föll sen snabbt ner på golvet.
Jag kände hans hand gripa tag om mitt hår och dra det upp mot sig. Jag flyttade händerna upp till huvudet, följde med i rörelsen och var snabbt på fötter.
"You do your homeworks when I tell you to do them" andades han i mitt öra, innan han började röra sig mot vardagsrummet, utan att släppa taget om mitt hår.
Jag kände hur tårarna började rinna ner för mina kinder, när jag visste vad som väntade.